Sommarnatt tilldelas Tromsøpalmen

Jonas Selberg Augustséns film Sommarnatt tilldelades Tromsøpalmen under Tromsø International Film Festival som ägde rum 16-22 januari.

Sommarnatt följer tre unga tjejers förehavanden under en festlig sommarnatt i norra Jämtlandsfjällen. Tjejerna närvarar på en fest i ett stort gammalt hus, där de tidigare ägarna konstigt nog båda var enögda…

Filmen är stöttad av Filmpool inom Region Jämtland Härjedalen och spelades in i Jämtlandsfjällen. Grattis säger vi på Filmpool!

Pressmeddelande:

I helgen vann Jonas Selberg Augustséns Moving Sweden-film SOMMARNATT Tromsöpalmen för bästa film i kort- och dokumentärprogrammet ”Film fra Nord”: http://tiff.no/nyheter/arets-prisvinnere-1

Jonas, vars långfilmsdebut Sophelikoptern är fyrfaldigt guldbaggenominerad, säger så här om priset:

”Mycket kul! Ett fint pris från en härlig festival som jag besökt många gånger. Extra kul också att filmen, som är baserad på en novell Per Olof Sundman, uppmärksammas – tycker det är hög tid att lyfta hans författarskap ur den litterära skamvrån. Arbetar för närvarande med en dokumentärfilm om honom. Vill även passa på att tacka Bobfilm, Svenska Filminsitutet, Sveriges Television, satsningen Moving Sweden, Filmpool Jämtland, och de fantastiska medarbetarna till denna film.”

Sommarnatt är skriven och regisserad av mångfaldigt prisbelönade Jonas Selberg Augustsén och spelades in under sommaren 2015 i Jämtland. Filmen är fotograferad av Anders Bohman, som nu är en av de som är guldbaggenominerade för Sophelikoptern. Filmen är producerad av Anette Brantin och Bob Film Sweden AB.

Motiveringen lyder:

The award goes to a film with floating but deliberate camerawork. Through subtle use of symbolism and carefully picked, seemingly random situations, the film peels off layer after layer. Using humour, it builds a picture larger than the sum of its parts.
The viewing experience is almost voyeuristic, but slowly the filmmaker draws you in, as if the characters accept your presence. We get close to them, and see their frailty, but only to leave them lost and clueless in the end.

With the backdrop of a horrifying story of blind love and sacrifice, the film reveals its intent: asking whether these young, vain, politically correct, post-punk people might have become disconnected, both from each other as human beings, and from Swedish traditions and values. The film asks us, ultimately, if we are not all a bit lost.